|
Mats Pålsson kom ursprungligen från
Grundtjärn, där hans farfar Påwel Hindricsson (f. ca 1590), varit
den förste som brutit mark.
Som drängar hamnade Mats och dennes
bror Anders först i nybyggarbyn Gafsele i Åsele (kring 1680-1685 ?). Den
var grannens son, Nils Andersson, som 1674 startat ett nybygge i
Gafsele, som fram till dess endast befolkats av lappar.
Mats berättar också vid ett ting
att han varit dräng hos kyrkoherden Spolander i Åsele.
Kring 1690 torde bröderna kommit
till Rudsjö, där de båda bröderna så småningom skulle gifta
sig med systrarna Malin och Karin Larsdotter. (Troligen fanns ett
släktband mellan deras husbonde Nils Andersson och den blivande
svärfader Lars Andersson [ana 2118]).
Mats skulle komma att bo hos
svärfadern (Lars Andersson, f. 1617), vars enda son Samuel Larsson
flyttat till Tåsjö. 1695 ville Samuel få rätt att lösa ut Mats
från hemmanet. Tinget avgjorde dock att Lars Andersson disponerade
fritt över hemmanet, och att om denne ville att Mats tog över
hemmanet så fick det bli så.
Samma år anmäldes Mats
och Anders för tjuv-jakt av deras egen svärfar!
1695 står Mats som hemmansägare
för svärfaderns hemman. Detta år ritas dessutom den äldsta
kända kartan över Rudsjö. (Se nedan)

Mats' dotter Malin
(ett av de tre barn, alla döttrar, som nådde giftasålder) gifte
sig 1726 (29 år gammal) med den 10 år yngre Elias
Ersson (ana 528), som senare skulle bli känd (beryktad) som
Länsman Rudin.
Samtidigt skrev Mats, drygt 60 år gammal,
på ett papper där han överlät hemmanet till svärsonen Elias.
Vid födelsen av av Elias' och Malins
första barn (1726) så var Mats med på ett så handgripligt sätt
att han sedemera skulle bli dömd för "gäckeri" (tinget
1733).
Sista gången Mats nämndes i
tings-sammanhang torde vara i tinget 1744 (c:a 4 år efter sin
död), då svärsonen Elias anklagades av Nils Nilsson i Sil för
"att ha slagit i hjäl och svultit i hjäl svärfadern Matts Pålsson".
(Redan vid tinget 1729 hade Elias blivit anklagad för att ha slagit
sin svärmor).
|