Någon gång före 1669 dog Pål Pålssons bror, Per Pålsson. 1669 tog Pål upp till tinget ett ärende angående Per Pålssons omyndiga barnagods, vilka tydligen försvunnit. Man hittade ingen ansvarig till det försvunna barnagodset.

Tydligen ansåg dock Anders Knutsson att det var Pål Pålssons som skulle anses ansvarig, och därför menade han 1676 att Påls hemman i Orrnäs skulle gälla som betalning för det försvunna godset.

Per Persson, son till Påls döde bror, var alltså, enligt Anders Knutsson, den rättmätiga ägaren till hemmanet i Orrnäs.

Genom "hot och skräm" övertalade Anders Knutsson sedan Per Persson att byta sitt nyvunna hemman mot Anders Knutssons hemman i Mogård. Bl.a. sade Anders att han annars skulle sätta Per Persson till att gå båtsman.

Pål Pålsson slängdes alltså helt sonika ut från sitt hemman.

När Påls son, Johan, kom åter från sin båtsmannatjänst, stämde han Anders Knutsson inför tinget för att fadern skulle få komma tillbaka till sitt hemman, vilket också sker. Pål fick alltså flytta tillbaka till sitt hemman i Orrnäs. Anders Knutssn fick återvända till Mogård.

Något år senare stämde Johan dessutom Anders Knutsson för uteblivna båtsmansräkningar under de år som fadern varit utslängd. (Jag tolkar det som att båtsmansräkningarna gäller Mogård??)