|
Utdrag ur Fjällsjökrönikan
1950
Som förut sagt är
Rudsjö upptaget kring 1625. De första nybyggarna, Jon Olofsson och
Per Persson, bodde båda bredvid varandra i Västra Rudsjö. I
synnerhet Per Persson och hans släktingar voro tämligen oregerliga
individer, som ofta förekommo i domböckerna. Den ena, östligare
gården, lades öde 1676 och om dess siste ägare, Daniel Persson,
sägs i 1682 års dombok, att han "går nu mansemellan och
tigger". Den andra gården övertogs på 1650-talet av en
finne, Lars Andersson (ana 2118), som fick övertaga gården mot att han
betalade förfallna utlagor, som förre ägaren inte orkade med.
1695 beboddes Rudsjö av
Lars Anderssons två mågar, Mats Pålsson
(ana 1058), som bosatt sig i östra
Rudsjö, och Anders Pålsson, som bodde i den gamla gården i
västra Rudsjö. Den på kartan upptagna inhägna marken bredvid
Anders Pålssons gård, är den "gammelgård", som
ödelagts 20 år tidigare. Lars Andersson och mågarna kommo inte
synnerligen väl sams. Just år 1695 angav t.ex. svärfadern, att
mågarna bedrivit älgjakt "storböndagen i april",
alltså dels i olaga tid, efter vårfrudagen, och dels en helgdag.
Anders och Mats Pålsson ville inte medge detta. De sade sig ha
fölkt ett björnspår och då påträffat några älgar som rivits
av vargar. De visade också inför rätten upp hudarna, "som
voro små och rivna". Lars Andersson ville visserligen påstå,
att det inte var de rätta hudarna, men han kunde inget bevisa.
Båda Pålssönerna, som
sannolikt voro bröder, voro efter varandra nämndemän i början
av 1700-talet, men alldeles utan anmärkning mot sin personliga
vandel äro de icke. Just år 1695 ha Abraham Ingelsson och Anders
Knutsson (ana 2112) i Backe stämt Anders Pålsson för att han "skall ha
tagit djur ur deras vonor", och det sägas då, att Anders
Pålsson är "förut med sådant beslagen". Denna gång
kunna dock backeborna inte bevisa någonting och Anders Pålsson
blir frikänd. Mats Pålsson är också många gånger framme i
rätten för liknande småsaker, såsom att han krävt ut betalning
av en änka för ett lån, som mannen redan i livstiden betalt och
dylikt.
En mer ovanlig historia
står Mats Pålsson till rätta för i samband med hans första
barnbarns födelse. Vid ting 1733 anklagar kyrkoherde Zellinger i
Ramsele honom för vad som i nutiden väl skulle kallas
"gäckeri med sakramentet", en sak som på 1700-talet var
allvarligt. Mats Pålsson medgav då, att 1727, under dottern Malins
svåra barnsäng, då hon plågats i flera dagar och var alldeles
utmattad, hade han, efter att först ha läst
"syndabekännelse, fader vår och tron", tagit vatten och
döpt barnet i moderlivet. Kuren lyckades, en timme senare födde
Malin tvillingar. Mats Pålsson vitdordades som "försvarlig i
sin kristendom". Tillvägagångssättet sade han sig lärt, då
han i ungdomen tjänat som dräng os prästen Spolander i Åsele.
Denne skulle ha hjälpt sin hustru på samma sätt. Häradsrätten
ansåg sig icke kunna ge honom lägre straff än fjorton dagar på
vatten och bröd, men domen sklle underställas hovrätten.
På 1600-talet var det
regel, att finnarna höllo sig för sig själv och några giftemål
mellan svenskar och finnar förekommo knappast. På början av
1700-talet hade finnarna här börjat försvenskas och äktenskap
mellan svenskar och finnar bli mycket vanliga. Redan på mitten av
1700-talet finns det knappast några rena finnar här. Mats
Pålssons gård övertogs av hans måg Elias Ersson
(ana 528) från Näset i
Bodum. Denne blev längre fram utsedd till länsman och tog sig
namnet Rudin. Om honom skulle det vara möjligt att skriva en tjock
avhandling, eftersom han förekommer i domböckerna vid varje ting
på mitten av 1700-talet, oftast med flera mål vid varje ting.
Anders Pålssons hemman övertogs av sonen Lars Andersson, men vid
dennes död på 1740-talet, övertogs också detta hemman av Rudin,
som sedan länge var ensam ägare till hela Rudsjö. Byn delades
efter honom i fyra delar emllans hans barn, sonen Erik och dottern
Brita i Västra Rudsjö samt sönerna Isak och Elias i Östra
Rudsjö. Tre av barnen, Erik, Brita och Isak voro gifta med tre
syskon från Bölen i Bodum. Åtskilliga hemman och lägenheter i
Rudsjö ha sedan Rudins dagar oavbrutet gått i arv, exempelvis
Valfrid Rönnbergs, Martin Viklunds, Erik och Petter Isakssons, Erik
Erikssons och Emil Nordqvists fastigheter.
Per Unosson |